Älskade Lilla Prematur

igår var en stor dag. Igår ändrade läkaren vårdform på Elton , och palliativvården togs bort. Han har numer fulla insatser och får alla möjligheter och chanser som alla andra barn. Han är den starkaste lilla människa jag någonsin mött, och just nu är han här för att stanna!  

Jag känner att jag måste förklara mig för alla jag har mött och kommer stöta på den närmaste tiden. Det sista jag vill är att uppfattas på fel sätt, för att om jag är kort mot dig är det inte alls min mening att på något sätt var otrevlig, och det är absolut inget personligt.…

Jag är så slut, så färdig. Allt börjar ge upp. Jag letar mening med precis allt som sker. Tycker så synd om Elton och om hans framtid. Min hjärna bearbetar 1000 tankar känslor och intryck i minuten. Kommer på mig själv med att inte kunna fokusera på en sak mer än en liten stund i…

inatt föll den första snön, och nästan alldeles nyss fick jag höra Elton gråta för första gången sedan han blev sjuk. Och likt snön faller tårarna. Fast inte lika sakta. Hysteriskt ramlar de nerför mina kinder. Inte bara sorg, utan lycka, lycka av att höra han gråta. Så här skulle det inte vara men det var…

varje gång jag mår sådär tjyvens, varje gång jag tappar fotfästet så rotar det sig nästan alltid i tanken på hur allt kunde varit, hur det SKULLE varit. Det hade varit så mycket enklare om vi hade haft en diagnos från början,att han föddes men med hjärnskador. Nu förlorade vi Elton. Det som var den…

Operationen gick över lag bra. Nu väntar jag på svaret, vilket jag hoppas bara innefattar grava cellförändringar och inte C-ordet. Isåfall får jag vänta 3-4 månader på ny tid för ny biopsi och visar den på fortsatta förändringar tycker de att jag ska ta bort hela livmodern. Elton har tappat nästan allt sitt fina hår…

så nu ligger jag här med Elton tungt sovande på mitt bröst. Han har precis fått mat och då måste han få ligga still en stund för att inte kräkas. Inte mig emot, jag suger in varje sekund. Igår åkte de stora barnen till sin pappa, sen kom de små barnens farmor för att finnas…

så mycket tankar som snurrar i huvudet ikväll. Ett starkt begär av att få skriva av mig alla de här mörka tunga minnerna, känslorna och tankarna som helt plötsligt började fylla min redan trötta själ. Oftast fungerar allt väldigt bra. Man glömmer bort sorgen i den rullande vardagen man lever i. Men ibland blir man…