Idag blir han 3 månader. Idag faller jag. Jag faller skoningslöst i vetskapen om hur saker och ting kunde varit. Min älskade Elton, jag vill inte behöva gå igenom det här. Jag orkar inte. Kan inte andas. Arg. Ledsen. Otröstlig. Jag vill aldrig behöva säga hejdå. Jag vill aldrig behöva göra verklighet av planerna av din begravning, jag vill och orkar aldrig släppa dig.
Hur ska jag någonsin kunna gå vidare, bli mig själv, förlåta… förlåta alla andra men framför allt mig själv.
Hur ska jag överleva världen utan dig… är det bättre nu än sen? Varje gång jag tänker så, är jag inte redo än. Blir man redo? Jag vill aldrig någonsin att någon ska behöva sitta som vi, att alltid behöva vara beredd på farväl. Det är så orättvist, hur fan blev det så här. VARFÖR ?!?
Senaste kommentarer