Älskade Lilla Prematur

Efter allt som hänt med Elton har vi den hårda vägen fått lära att ingenting kommer till dig här i världen. Även det som är din rättighet behöver du kämpa dig blodig för.

I skrivande stund hör jag Eltons sängmobil spela, för ett år sedan hade mitt vatten gått och om några dagar skulle han födas – hel , frisk perfekt och så oförberett redo för världen. HANS födelsedag borde vara den lyckligaste dagen i mitt liv, han allra första födelsedag borde vara fantastisk. Så varför kan jag inte sluta gråta, varför ger den mig så mycket ångest.

För ett tag sedan började vi försöka lite med det här med bostadsanpassning. Som ni flesta kanske vet är det någonting man ska få av kommunen när du råkar ut för någonting sådant här. Ett krav är tex att det ska finnas badrum kök etc på bottenplan. Vilket vi inte har. Vi har kök och en liten ”under-trappan-toalett” med 60 cm dörröppning. Som ni kan förstå – inte handikappvänligt.

Därför ansökte vi om bostadsanpassning för att få ett ordentligt badrum på nedre plan.

Men för att ta det från början –

När Calle flyttade hit 2015 och Louie låg i magen insåg vi ganska snart att vi behövde bygga ut för att få plats i det lilla soldattorpet. Så vi anlitade en jätteduktig arkitekt som ritade vår utbyggnad. Men i ritningen gjorde han lite förslag på vad man kunde göra ytterligare med huset på eget bevåg för att vi var hemmablinda. I den ritade han en utbyggnad till, ett trapphus – och ett badrum på nedervåning där vi idag har vår hall/toa/trapp.

Detta råkar vara det mest lämpade stället i huset att sätta ett badrum då vi ändå måste bygga ny entre för att få plats. MEN – detta låg ISÅFALL långt fram i tiden. trapphuset blev inte heller av, och inte heller det spa han tyckte vi kunde bygga utav den fallfärdiga ladan på gården.

Nu till problemet. på grund av att det finns en ritning där det står badrum  (alltså inget vi varken påbörjat eller planerat ) så funderar kommunen på att inte ge oss ett nytt badrum på bottenplan, utan det ska vi få stå för själva och kommunen betalar den mellanskillnad som blir för att det ska vara handikappanpassat.

Vi föll i fullständig chock. Vi trodde att efter alla gånger  vi fallit genom skyddsnätet och blivit svikna av systemet den sensate tiden så skulle det inte drabba oss igen. Men vi hade fel. Bestämmer kommunen att stå fast vid det här så kommer vi få bära upp elton på övervåningen och duscha med honom stående så länge han lever. Känner mig så grymt besviken.

Jag trodde att Sverige var det sisa stället du skulle behöva ligga sömnlös på nätterna och inte veta hur du ska klara dig igenom nästa dag.

Maktlös, tröstlös men så himla tom på ord