Här sitter jag i vår ”caravan”, villavagn sagt på svenska och har precis börjat packa lite smått inför vår efterlängtade resa hem <3
En 4 veckors resa är snart till ända, och vi har fått ta del av öden och möten som föralltid kommer ligga oss varmt om hjärtat. Vi har mött fantastiska barn med otrolig kämparglöd – precis som vår Elton.
Han har 6 behandlingar kvar, 2 om dagen fram till lördag och förändringen är kanske för någon som känner honom liten, men för oss är det stor!
Elton har börjat äta puréer ordentligt, han gapar och äter med god apatit, hans blodcirkulation är enormt mycket bättre, han rör sin högra sida, är klarare i blicken och starkare i nacken. Han har börjat utformas och tugga på sina små händer och vänder sig gärna och ofta från sida/mage sida/rygg.
Under vår tid här har vi haft besök av calles mamma och syskon, men även av Calles pappa lite oplanerat.
I fredags svimmade Calle av och fick åka ambulans till sjukhuset för röntgen. I fallet slog han upp ett stort jack i bakhuvudet och drog på sig en rejält stel och öm nacke. Därför tog Calles pappa ett panikflyg hit i lördags för att hjälpa oss den sista veckan (hade nog aldrig gått utan honom!)
inspirationen till att skriva borde vara som störst just nu, men hemlängtan är stark och saknaden av de stora barnen gör sig påmind i varje andetag 🙁
När jag kommer hem ska jag dokumentera bättre och även lägga in videofilmer från vår tid i England!
Vilka förändringar ser ni efter resan o blir det fler? ?