Hittills har denna veckan bestått av efterlängtade besök av vänner. Först Helene, igår Fia. Båda besöken gjorde mig alldeles varm i hjärtat och glatt påmind om vilka människor som finns när det verkligen behövs.
Man kan lätt förstå att man drar sig för att umgås med oss nu och att stämningen här hemma kanske inte alltid är på topp och normal som i de flesta andra familjer. Men dagarna flyter på, och allt har blivit vardag. Det kanske är svårt att förstå att man som förälder helt plötsligt kan infinna sig i en sådan onaturlig situation och acceptera det. Jag trodde aldrig jag skulle behöva överleva något av mina barn, men vi tänker inte så här hemma. Elton behöver allt det som alla bebisar behöver – om än lite mer. Han behöver torr blöja, kärlek och närhet i mängder, han behöver mat omsorg och mediciner. Vi behandlar honom inte annorlunda jämfört med våra andra barn, mer än att vi kanske kramar honom lite hårdare när vi säger godnatt för att vi inte vet om han vaknar igen.
Det har varit tufft för den äldsta. Han grät igår och var rädd för allt som kan hända Elton. Om han dör eller får feber. Det är inte lätt att hålla i hop sig själv när man sitter och försöker trösta sin förtvivlade (snart) 9-åring för att hans älskade lillebror kommer dö. Försökte få honom att hålla sig till nu, att NU mår han bra, NU ska vi älska honom, och om och när han dör – då kan vi vara ledsna. Även fast vi alla gråter ibland förstås ovh att det är OK.
Försökte avdramatisera hela grejen med döden. Att det inte behöver vara otäckt och att man får tänka på att den personen som dör – dör för att han/hon inte orkar mer. Att de inte har ont eller lider mer. Och att det är någonting som är bra.
I övrigt har vi haft en fantastisk helg här hemma och har haft svärmor här på besök fredag-söndag. Älskade svärmor med världens största hjärta <3 Älskade farmor som har så mycket plats för alla och alltid ser till alla andra först. Tack för all hjälp vi får !!! Om jag inte tackat nog, så TACK TACK TACK! Du och alla andra runtomkring betyder så mycket, vi hade aldrig klarat detta utan er vid vår sida.
Elton har haft bra dagar med mycket vakentid, och vi har kunnat träna honom på både napp och flaska. han har älskat att titta på sin sängmobil och vissa stunder har man helt glömt bort att han är sjuk. Idag ska vi till dagvården för möten. Håll tummarna, det känns som en stor dag i dag.
Älskade lilla barn. Som du förändrat oss alla.
Blir alldeles rörd ??????
Så fint du skriver ❤❤❤❤❤