Idag är en sämre dag. Ångesten ligger och pyr i bröstet. Antagligen för att jag fick en ”knäpp” och gick igenom alla mina bilder på Elton. Från det att han föddes till nu. Blev smärtsamt medveten om hur han successivt försämrats, förbättrats , till att hamna där han är nu. Blev påmind om hur ”klar” han var, hur stora medvetna ögon han hade. Hur jag kände, hur jag led, hur jag mådde. För om sanningen ska fram mådde jag inget vidare även när Elton var frisk. Just då kändes han inte som min och jag hade otroligt svårt att knyta an och att inte känna mig undanskuffad av sjukvården. Det var extremt svårt att få be om lov att ta ur honom ur kuvösen och att ständigt leta efter rätt tillfälle att hålla honom samtidigt som man bråttades med skulden och saknaden av de andra barnen. Hemlängtan… denna eviga tärande hemlängtan vi hade.
Den första veckan sov vi mest hemma och pendlade in till jönköping, då hade vi ett rum på en annan nedlagd avdelning. Ett litet rum utan TV, och ett pentry till kök där allt låg på en själv. DET var jag bitter över DÅ. DÅ trodde jag att det var det största problemet vi hade. Sen kom det där viruset, det där förbannade jäkla skitviruset som åt upp Eltons hjärna och det hela som var han. Hade tagit screenshot på vissa delar ur journalen som jag såg idag. Den första beskrev honom som en ettrig gosse som visade när han inte var nöjd och att han för övrigt var helt stabil. Den andra jag hittar är förödande. Så allvarlig, ändå gjordes i.n.g.e.n.t.i.n.g. INGENTING. ”Vi ska vänta ut honom, han kommer komma ur cpapen innan helgen är slut, jag lovar. Jag är säker”
De där orden ekar i huvudet likt dov discomusik efter en kväll på krogen. ”jag är säker”. JAG var inte säker, men jag hade inget annat val än att lita på att de visste vad de gjorde. Varenda cell skrek NEJ det här är FEL,
Han krampade visade det sig sen, kramper som ledde till syrebrister i hjärnan. Idag är jag arg, arg på alla.
Journalen visar hur allvarligt det var ändå väntade de ut honom. Väntan förstörde Elton.
Ett sidospår, i form av en meningslös medicin, semestertider och andra svårt sjuka barn blev Eltons fall, pga alla ”tillfälligheter” måste vi acceptera att vi en dag, nu eller sen, måste säga farväl till vår älskade efterlängtade Elton.
Senaste kommentarer