Har alltid hatat ordet palliativ. Det ger mig rysningar. När läkarna tycktes vi skulle ändra Eltons vårdform till palliativ kändes det som vi skrev på hans dödsdom. Ändå försökte jag bekanta mig med ordet långt innan de sa det.
Vi har vetat hela tiden att Elton kommer dö. Fastän läkarna försökt dementera detta, fast sköterskorna försökt lugna oss så har vi vetat sen han fick sin diagnos att han kommer att dö, vi trodde väl kanske inte att han skulle orka finnas kvar så länge utan skulle gå bort i det mest kritiska läget av sjukdomen.
Men när läkaren för några veckor sedan berättade att rent medicinskt fanns det ingenting mer att göra, så tog vi hem Elton, med deras samtycke. Vi vill att Elton ska dö hemma för det känns som han stannar kvar då. Jag står inte ut med tanken på att han dör här och att man sen ska lämna honom här i ett kylrum. Det bara finns inte. Det jag önskar mest mest av allt just nu, är att Elton får somna in i lugn o ro. Helst i sömnen, att han drömmer och bara får flyta iväg – smärtfritt och utan ångest.
Försöker tänka att palliativ inte är en dålig sak, för vi har vetat hela tiden att Elton inte går att laga. Försöker tänka på att det betyder att man botar det som gör att han mår dåligt dom går att göra någonting åt.
Så länge han orkar finnas så ska han ha det så bra det bara går.
Senaste kommentarer