De stora barnen har åkt iväg med skolbussen, på väg till skolan och mot pappavecka.
Kände sekunden bussen hade åkt iväg att det var som om luften gick ur. Ångesten kom smygandes. När de inte är här har jag 2 barn mindre att fokusera på och har istället all tid i världen att lägga på mina hjärnspöken som faktiskt rätt sällan hälsat på denna veckan när de varit här. Men det är något med tystnaden.. och likaväl natten som är inbjudande för ångesten.
Sen ska livet rulla på iallafall. Trots klumpen i magen så ska vardagen fortsätta och allting ska lösas såsom försäkringskassa, försäkringsbolag, osv. Man lever på att vända varenda krona nuförtiden och det finns varken utrymme i plånboken eller för orken för att göra annat. Det finns så mycket man borde och vill göra, framför allt med barnen men man är isolerad. Inte bara för Eltons skull utan för att det till viss del är självvalt. De få gånger man försöker vara social så slutar det med att man är helt tom i huvudet. Inte för att man inte är intresserad utan för att det finns inte utrymme nog i själen för mer intryck och känslor. Sen behöver vi omväxlingen, trots att vi är långt ifrån trevligt sällskap för tillfället.
Natten med Elton har varit lugn, jag uppfattar honom ändå som lite piggare. Vi har flasktränat och han åt 3 ml på flaska nu på förmiddagen under en vaken stund. Det tråkiga med ökningen på hans krampmedicin är att han är mindre vaken och väldigt trött så efter man gett honom den blir han likblek och slapp i flera timmar efteråt. Idag står dock bad på schemat, vilket är Eltons favoritsysselsättning. Han ligger alltid som ett kryss i badet och njuter som bara den av tyngdlösheten och värmen.
Idag slog det mig även, att jag kommer aldrig få se hans lilla mun le. Jag kommer inte få uppleva de där kittlande härliga första skrattet med Elton. Resten som krypa /gå /sitta osv har jag redan bearbetat. Men att aldrig få se sitt barn kunna uppleva lycka och glädje är något som är extra svårt att acceptera. Min älskade lilla kille, jag som önskade dig all lycka i världen….
Senaste kommentarer